Lycka över en egen trädgård.

Kort från min älskade lilla trädgård. Det har varit och är spännande att se vad som växer upp bland buskar och i gammla rabatter.
Min tacksamhet känner inga gränser. Jag gläds varje dag för allt ”levande” i naturen.DSC00233
DSC00235
DSC00237
DSC00240

Att älska sitt barn fast man kanske inte borde.

DSC00062

Jag har ofta tänkt på att det finns en mamma bakom alla. När jag ser en missbrukare med trasiga kläder eller läser om människor som begår fruktansvärda brott.

Det är naturligtvis många som saknar en fungerande mamma, men långt ifrån alla.

Jag känner en Mamma som jag skulle vilja beskriva som en helt vanlig Mamma. Trots att hon inte gjorde något som en Mamma inte skall göra så hamnade ett av hennes barn ”snett” i livet. Vad hon än gjorde så nådde hon inte fram. Men hon älskade sitt barn och det är just det som varit så svårt under åren.

När tidningsrubrikerna kläs med ditt barns namn och nyheterna basunerar ut efterlysning av ditt barn. Då är det svårt att veta om det är rätt att säga: Jag älskar dig.

Som mamman sa, så avskydde hon ju verkligen det som barnet gjorde. Men någonstans bakom allt det där förskräckliga fanns ju hennes lilla barn. Hon älskade, men skämdes ibland för det. Aldrig kunde hon prata om barnet utanför hemmet på ett kärleksfullt sätt. De tillfällen hon fick säga, Jag älskar dig, blev sedermera på ett fängelse. Men hon vacklade aldrig i sina känslor. Hon bara kunde inte låta bli att älska sitt barn. Ibland undrade hon om hon gjorde rätt. Skall man belöna med kärlek till den som begått allvarliga brott. Men hon älskade ju sitt barn. Trots att hon aldrig försvarat det dåliga beteendet stod hon alltid upp och sa. Det är mitt barn ni talar om. Hon var stolt över den hon såg bakom den hårda masken.

Genom alla år har hon stått där bakom med sin stora varma kärlek .Den här mamman har idag fått lugn och ro eftersom hennes barn till slut hittat ”rätt”. Även om barnet hann bli vuxen först, så vände det till slut. Nu kan hon ösa sin kärlek utan att känna skuld, rädsla eller ångest.

Och jag vet att det hade betydelse att hon fanns där i bakgrunden med sin moderskärlek. Det var en av andledningarna till att hennes barn kunde vända sitt liv på rätt köl. Hon gjorde rätt som höll ut. Hon slutade aldrig hoppas och tro på sitt barn trots allt.

Kärlek som finns i hjärtat kan förmedlas genom galler och missbruk även om man inte kommer åt att nå varandra fysiskt.

Det jag skrivit här kunde lika gärna handlat om en pappa men efter som jag mött just mamman så skriver jag så.

Pärlbeströdda stjärtar!!

Nästa projekt som är igång, eller rättare sagt ett av dem, är sjöjungfruer.
Eftersom stjärten i sin form egentligen inte är så avanserad att skapa fram så ligger ju det konstnärliga i att dekorera/måla osv själva stjärtfenan.
Först tyckte jag att det blir en ganska lätt match för det var lätt att forma kroppen.
Men oj,oj, inget är lätt när man inte kan det.
Det skall bli kul att se om och hur jag kan utveckla dem.
(inte så skarpa bilder idag)

DSC00106
DSC00107
DSC00175
DSC00177

White prinsess

DSC00126
En ny tjej.
En liten prinsessa.
Skulpterad i polymer clay eller sculpeylera som den oxå heter.
Inga former (molds) har används. Bara fingrarna och lite verktyg har skapat denna.
Klänningen är pärlbeströdd med microbeads.
Håret är av mjukaste mohair. Varsamt färgat i violett ton.
Ögonen gjorda av lera och målade med acrylfärg. Ögonfransarna är fästa ”strå för strå” (pilligt).
På fötterna har hon sandaler utav läder o tyg.
hon är 25cm hög från tå till hjässa.
Hoppas ni tycker om henne. Hon skall snart flytta till sin nya ägare.

Djungelns lille vilde!

BUSHMAN

pict1193

Här övar jag och testar att måla på figuren. Det gäller att välja rätt färgblandning. Man behöver akrylfärg. Det är en konst att inte få för ”skarp” färg.
Den här killen kallar jag för Bushman. Jag har en föreställning om att han smyger omkring i djungeln.

pict1194

Vingarna blev gjorda av tunt kavlad lera. För att den inte skall sjunka ihop under bränningen har jag ”stött” upp med en färgad ståltråd i vingen.

Nu är det tomteverkstad. Försöker få till lite tomtenissar till turisterna i sommar. Låter lite tråkigt kanske. Bilder kommer när projektet kommit längre.

Vad skall den ”lilla” heta?

pict1195

Ett ansikte blir till. Detta är grunden. Sedan väljer jag om det blir öppna ögon eller stängda.
pict11851

Denna gången blev det slutna ögon. En liten, än så länge namnlös, älva. Ännu inte målad. Mycket jobb återstår. Hon ligger med ett skynke av tunnt kavlad lera. Vitt ”tomtehår” av fårull. Vingarna är inte färdiga än. Troligen blir det vingar av iriserande cellofan.
Vad skall hon heta?
Namnförslag mottages gärna.
Ha det gott så länge. O tack för titten.

Röda rosor i snön!

dsc00735

Tog denna bilden när jag var vid min sons grav. Jag tycker bilden är så talande.
Att marken är så frusen men rosorna så levande.
När Fredrik dog blev allt så ”fruset o kallt”.
Men minnena av hans livsglädje och värme glöder likt rosorna och tinar upp inombords.
För mig är det ändå så: Kärleken är starkare än döden.
Jag är tacksam att jag kan känna så.

Tiny farie!

pict1127

TINY
Detta är en liten farie som jag kallar Tiny för att hon är så liten och lätt. Det svåraste för mig just här är dels läpparna och att fästa håret på ett snyggt sätt. Övning, övning och åter övning är den enda vägen. Ibland när jag suttit i timmar med ett ansikte så ger jag upp och rullar ihop allt till en boll. Sedan är det bäst att vänta åtminstonde till nästa dag innan jag börjar om igen.

Ha det gott och glöm inte att rösta på din favorit i kväll.

Direkt från ”verkstaden”.

dsc00594

SHEILA
En liten älva eller fairie som man för det mesta säger. Hon är modellerad och sedan bränd stående i snäckan. Håret är sk. löshår som jag köpt hos en frisör. Vingarna är gjorda av cellofan som limmas på en stålögla. Cellofanet smälter jag sedan över ett ljus. Kanten är doppad i silverglitter.
Ansiktet är modellerat och sedan målat. Jag använder inga former, bara händerna.
Kul att du tittade in.

Ett litet gudbarn.

pict1170
Min käre lillebror har nyligen gift sig och samtidigt döptes deras lilla Harley.
Jag är Gudmor till den lilla tjejen och på dopet läste jag en dikt av: Siv Andersson.
Den säger ALLT. Det är som orden tagits ur munnen på mig. Precis så här känns det.

ETT LITET GUDBARN
Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.

« Äldre inlägg