Kort från min älskade lilla trädgård. Det har varit och är spännande att se vad som växer upp bland buskar och i gammla rabatter.
Min tacksamhet känner inga gränser. Jag gläds varje dag för allt ”levande” i naturen.



Lycka över en egen trädgård.
30 juni 2009 vid 6:43 (Familjen, Livsfunderingar)
Tags: tacksamhet, trädgård, växtkraft
Pärlbeströdda stjärtar!!
04 juni 2009 vid 8:28 (Sculptering)
Nästa projekt som är igång, eller rättare sagt ett av dem, är sjöjungfruer.
Eftersom stjärten i sin form egentligen inte är så avanserad att skapa fram så ligger ju det konstnärliga i att dekorera/måla osv själva stjärtfenan.
Först tyckte jag att det blir en ganska lätt match för det var lätt att forma kroppen.
Men oj,oj, inget är lätt när man inte kan det.
Det skall bli kul att se om och hur jag kan utveckla dem.
(inte så skarpa bilder idag)




White prinsess
24 maj 2009 vid 17:38 (Sculptering)

En ny tjej.
En liten prinsessa.
Skulpterad i polymer clay eller sculpeylera som den oxå heter.
Inga former (molds) har används. Bara fingrarna och lite verktyg har skapat denna.
Klänningen är pärlbeströdd med microbeads.
Håret är av mjukaste mohair. Varsamt färgat i violett ton.
Ögonen gjorda av lera och målade med acrylfärg. Ögonfransarna är fästa ”strå för strå” (pilligt).
På fötterna har hon sandaler utav läder o tyg.
hon är 25cm hög från tå till hjässa.
Hoppas ni tycker om henne. Hon skall snart flytta till sin nya ägare.
Djungelns lille vilde!
05 april 2009 vid 12:22 (Sculptering, konstnär)
BUSHMAN

Här övar jag och testar att måla på figuren. Det gäller att välja rätt färgblandning. Man behöver akrylfärg. Det är en konst att inte få för ”skarp” färg.
Den här killen kallar jag för Bushman. Jag har en föreställning om att han smyger omkring i djungeln.

Vingarna blev gjorda av tunt kavlad lera. För att den inte skall sjunka ihop under bränningen har jag ”stött” upp med en färgad ståltråd i vingen.
Nu är det tomteverkstad. Försöker få till lite tomtenissar till turisterna i sommar. Låter lite tråkigt kanske. Bilder kommer när projektet kommit längre.
Vad skall den ”lilla” heta?
17 mars 2009 vid 20:34 (Sculptering)

Ett ansikte blir till. Detta är grunden. Sedan väljer jag om det blir öppna ögon eller stängda.
Denna gången blev det slutna ögon. En liten, än så länge namnlös, älva. Ännu inte målad. Mycket jobb återstår. Hon ligger med ett skynke av tunnt kavlad lera. Vitt ”tomtehår” av fårull. Vingarna är inte färdiga än. Troligen blir det vingar av iriserande cellofan.
Vad skall hon heta?
Namnförslag mottages gärna.
Ha det gott så länge. O tack för titten.
Röda rosor i snön!
16 mars 2009 vid 7:44 (Livsfunderingar)

Tog denna bilden när jag var vid min sons grav. Jag tycker bilden är så talande.
Att marken är så frusen men rosorna så levande.
När Fredrik dog blev allt så ”fruset o kallt”.
Men minnena av hans livsglädje och värme glöder likt rosorna och tinar upp inombords.
För mig är det ändå så: Kärleken är starkare än döden.
Jag är tacksam att jag kan känna så.
Tiny farie!
14 mars 2009 vid 19:42 (Sculptering)
Tags: fairie, sculpey, sculptur

TINY
Detta är en liten farie som jag kallar Tiny för att hon är så liten och lätt. Det svåraste för mig just här är dels läpparna och att fästa håret på ett snyggt sätt. Övning, övning och åter övning är den enda vägen. Ibland när jag suttit i timmar med ett ansikte så ger jag upp och rullar ihop allt till en boll. Sedan är det bäst att vänta åtminstonde till nästa dag innan jag börjar om igen.
Ha det gott och glöm inte att rösta på din favorit i kväll.
Direkt från ”verkstaden”.
11 mars 2009 vid 19:52 (Sculptering)
Tags: älva, fairie, figur, lera

SHEILA
En liten älva eller fairie som man för det mesta säger. Hon är modellerad och sedan bränd stående i snäckan. Håret är sk. löshår som jag köpt hos en frisör. Vingarna är gjorda av cellofan som limmas på en stålögla. Cellofanet smälter jag sedan över ett ljus. Kanten är doppad i silverglitter.
Ansiktet är modellerat och sedan målat. Jag använder inga former, bara händerna.
Kul att du tittade in.
Ett litet gudbarn.
10 mars 2009 vid 13:11 (Familjen, Livsfunderingar)

Min käre lillebror har nyligen gift sig och samtidigt döptes deras lilla Harley.
Jag är Gudmor till den lilla tjejen och på dopet läste jag en dikt av: Siv Andersson.
Den säger ALLT. Det är som orden tagits ur munnen på mig. Precis så här känns det.
ETT LITET GUDBARN
Av: Siv Andersson
Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.
Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har.
